Englabarnet

Då är det äntligen vår! Men vad är då vår?

Vår för mig är:

- När dom sopar bort gruset från vägarna
- När fåglarna sjunger och gräset börja växa
- När vi går över till sommartid
- När man känner hur gott solen värmer på den nakna huden
- När man inte behöver pälsa på ungarna när dom ska ut
- När katterna skriker av frustration
- och romantiken ger sig uttryck på olika sätt!

Jag borde skärpa mig när det gäller bloggskrivningen. Är sällan jag orkar få tummen ur. I och för sig, tror jag inte det är så många som läser min blogg. Är nog bara min Markus som gör det.

Sist jag skrev, hade jag sökt jobb på Rosenhäll( sjukhemmet) i Uddevalla. Dom erbjöd mig ett vikariat på 75% till och med siste oktober. Men jag tackade nej. För samma vecka fick jag förlängning på mitt vikariat i Vänersborg(hemvården). Så nu jobbar jag 91% till och med siste augusti. Har planer på att börja plugga till hösten, så det var därför jag inte tog jobbet i Uddevalla. För det känns lite onödigt att behöva lära sig ett nytt jobb, när jag ändå bara ska vara där i ett halvår. Nu kan jag ju alla rutiner i vänersborg. Trivs ju också väldigt bra med att jobba i hemvården. Fast jag vet att jag inte vill jobba med det länge till.

Nu har man skaffat bil också. Det blev en Golf -82. Så nu är det lite lättare att ta sig till jobbet på helger och röda dagar, när bussarna inte passar med mina arbetstider.

Den femte mars bytte vi schema på jobbet. Vi har 6 veckors schema. Var några år sedan dom bytte sist.
Så nu jobbar jag varannan helg istället för var tredje. Plus att jag jobbar sex dagar/v alla jämna veckor och tre eller fyra dagar de ojämna veckorna. Så varannan vecka har jag det lugnt.

Planeringen för sommaren har också kommit igång. Markus och jag ska ner till Tyskland en vecka i Juli. Ska bli kul att visa han var jag kommer ifrån. Och så ska det bli jättekul att hälsa på min kompis Pia där nere.
 
Och självklart har jag lyckats med att klanta mig igen. Hoppade ner från ett berg i tisdags och vred foten åt ett håll och knät åt det andra när jag landade. Trodde smärtan skulle ge med sig, men i torsdags kväll stod jag inte ut längre. Hade åkt ner till Markus då. Så vi åkte upp till Akuten, men där var det så mycket att göra, att dom skicka hem oss igen och sa att vi skulle återkomma dagen därpå efter kl 9.00.
Så efter en jobbig natt med mycket värk och lite sömn, åkte vi upp igen. De röntga både knät och foten, men hitta inget "allvarligt" fel. Blev hemskickad med Diagnosen stukad fotled och ev. uttänjd ledband. Plus att dom hade skickad en remiss till Uddevalla ortoped för vidare utredning.
Senare på dagen, fick jag mer och mer ont, och foten svullnade upp och fick en blåaktig färg. På kvällen var smärtan så svår att jag blev orolig. Så jag ringde akuten, och de ville att jag skulle komma upp igen.
Den här gången fick jag träffa en jättebra ortoped. Han konstaterade att jag hade skadat minisken. =(
Så han sjukskrev mig, plus att jag fick remiss till sjukgymnast. Hade jag varit skriven i Jönköpings Län, hade han satt upp mig på Titthålsoperation med en gång. Men nu får det istället ta vägen via Uddevalla. Känns skönt att jag fick rätt diagnos. Fick även recept på naproxen. Kände att läkaren tog mig på allvar. Tyvärr är det ju inte vanlig idag.

Nu sitter jag hemma i Markus soffa. Han ligger och sover. Ska väl väcka honom snart. Han kan ju inte sova bort hela dagen. Är jättefint väder ute. Synd att jag hoppar på kryckor. Hade gärna tagit en promenad annars.

Ha det gott alla läsare!

P.S: Gud hör verkligen bön. Har fått ett underbart bönesvar. Jättetacksam för det.