61 dagar kvar!!
Vi ligger bra till med planeringen. Det känns skönt.
I helgen var vi på IKEA och inhandlade lite saker till bordsdekorationen.
Så nu är det i stora drag bestämt hur det ska se ut. Bara lite smådetaljer som behöver inhandlas.
Sen har jag äntligen hittat MIN RING. Och den är jättefin. Längtar tills jag får ha den på mig jämnt.
De senaste dagarna har det luktat jättemycket rök i lägenheten. Eller jag tycker iaf att det luktade mycket. Markus däremot kände inte ens av det. Så man är ändå lite sugen på att flytta. Men man ska ju ha råd också. Och planerar man bröllop, är pengar inte direkt det man har gott om. Så det är nog bara att bita ihop och se glad ut.
I helgen var vi även på Herbalife seminarie. Det var mycket lärorik och jag ska nog satsa mer tid på mitt företagande med Herbalife.
Är ni nyfikna på vad Herbalife är, är ni välkomna in på följande sidor:
www.workshoping.se Där kan man läsa lite produktstoryn och fylla i en intresseanmälan. Så kontaktar jag er och ge mer information.
www.herbashop.se kod e8ma Där finner du mer information om de olika produkterna.
Så om du vill må bättre är det bara att besöka ovanstående sidor.
Hur bestämmer man sig för vem man ska gifta sig med?
Du måste hitta någon som tycker om samma saker. Om du till exempel tycker om sport, ska hon tycka om att du tycker om sport, och förse dig med chips och dip under tiden. (Emil, 10 år)
Ingen bestämmer sig förrän de växt upp. Gud har bestämt det långt innan, och tid nog inser du vem du får dras med i resten av livet. (Helena, 10 år)
Du singlar slant. Krona betyder att du stannar med honom, och klave betyder att du prövar nästa. (Kerstin, 9 år)
Min mamma säger att jag ska leta efter en man som är hygglig. Det är det jag gör... Jag letar efter en man som är hyggligt lång och hyggligt snygg. (Carolina, 8 år)
FOTSPÅR I SANDEN
En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med GUD.
På himlen trädde plötsligt scener från hans liv fram.
Han märkte att varje scen började med spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var GUDS.
När den sista scenen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Han märkte att det under vissa delar av hans liv bara fanns fotspår efter ett par fötter.
Han märkte också att detta inträffade
under de ensammaste och svåraste perioderna av hans liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han beslöt sig för att fråga Gud om detta.
"Herre, du sa den gången jag bestämde mig för att följa dig,
att du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men jag har märkt, att i de svåraste stunderna av mitt liv finns det bara ett par fotspår.
Jag förstår inte varför, men när jag behövde dig som mest, då övergav du mig."
Herren Gud svarade: Mitt älskade barn.
Jag älskar dig och skulle aldrig överge dig.
Då du led och hade dina svåraste perioder i ditt liv
och du bara såg ett par fotspår, DÅ BAR JAG DIG.
Är det bättre att vara singel eller vara gift?
Det borde du fråga de som läser VeckoRevyn. (Lotta, 10 år)
Det är bättre för tjejer att vara singel än vad det är för killar. Killar behöver någon som plockar upp efter dem. (Anna, 9 år)
Jag får huvudvärk då jag tänker på sånt. Jag är bara ett barn. Jag behöver inte sånt krångel. (Adam, 7 år)
*Barn är såå underbara*
Vad är giftermål?
Giftermål är när man får behålla sin tjej och inte behöver lämna tillbaka henne till hennes föräldrar. (Erik, 6 år)
Det är när någon har gått ut ett tag och pojken friar till flickan. Han säger: "Jag tar dig för att behålla dig i hela mitt liv, eller i alla fall tills vi fått barn och skiljer oss, men du måste göra en speciell sak för mig." Sedan säger hon "ja", men undrar vad den där speciella saken är, och om det är något oanständigt. Hon är väldigt nyfiken. (Amanda, 9 år)
68 dagar kvar!
Annars gör jag inte så mycket om dagarna. Min sysselsättning just nu är Fritidsforskare. Vissa dagar trivs jag skitbra med det, och andra dagar trivs jag mindre bra med det.
Uthållighet och tålamod är nog inte mina bästa egenskaper.
I helgen har vi iallafall provsmakat lite bröllopsmat. Mumma
Nu funderar jag på att lägga mig i min sköna varma säng igen och sova en liten blund till.
Vill också upplysa hela världen om att jag älskar Markus!! Och han är min, bara min! =)
Jag har en riktig försoffad karl. Det enda som fattas är ölburken i handen. ;)
75 dagar kvar!!
Kort lägesrapport:
- Jag är arbetslös from idag. Har sökt massa med jobb, så vi får hoppas att nån vill ge mig en anställning.
- Jag är lite trött på att vi fortfarande inte kommit iordning i lägenheten. Flyttade in första april. Men just nu går alla överflödiga pengar till bröllopskontot, så det kommer nog dröja ett tag till innan det står höst på prioriteringslistan.
- Jag har kommit fram till att hemmet inte behöver vara superduperstädat när man får gäster. Mycket roligare med en hemtrevlig atmosfär och att man kan visa sina gäster att det faktiskt bor människor här och att det inte bara är en visningslägenhet.
- Vi har köpt en ny bil. En mindre som drar mindre bränsle. En snygg röd Renault Megane.
- Jag har börjat träna!!! Tränade i fredags på crosstrainern på gymmet, och ikväll blir det bodybalance.
- Sen har jag äntligen fått hem min efterlängtade kappa till brudklänningen. Och den är sååå fin.
Och nu vill jag avsluta bloggen genom att önska Josefine och Henric ett stort grattis och all lycka till. Kul att ni förlovat er.
Tacka nej.
Anställningsintervjun var jättebra, skulle gärna vilja ha jobbet,
dock har dem ett krav jag inte kan uppfylla.
Och det är att inte skaffa barn inom två år. Så jag kommer tacka nej.
Nu är det bara att ta nya tag och leta upp nått annat jobb.
Vi hade lite bröllopsplanering med våra värdar igår, så nu hoppas vi att de har pejl på läget.
Veckorna går så otroligt fort nu. Även om dagarna just nu går såååå sega!
Är mycket orolig över en familjeangelägenhet, och troligtvis tänker jag alldeles för mycket.
89 dagar kvar!
Runt omkring mig är det kaos. Känns tufft att inte veta hur det här kommer sluta. Och hur det än kommer sluta, kommer det inte bli bra.
Mår inget vidare. Men jag försöker verkligen att känna hopp och förtröstan.
Idag ska jag på anställningsintervju i Trollhättan. Har sökt en tjänst som personlig assistent.
Skriver sen om hur det har gått på intervjun.
Hur tänker vissa människor??
Idag ska jag köra min storebror, hans tjej och hennes dotter till flyget. De ska flyga hem till Tyskland igen.
Sen ska vi hälsa på Markus bror Jakob och hans fru Sara och deras son Filip.
Förtvivlad!!!
Hela min värld, har på ett par dagar vänts upp och ner. Och inte på ett positivt sätt.
Livet visar sig just nu från en av sina mörkaste sidor.
Mycket tankar, mycket gråt, mycket förtvivlan.
Tack Markus för att du finns för mig. Tack för alla tröstande ord, tack för all förståelse.
Skulle vilja skriva så mycket mer om situationen, men vill inte förvärra allt.
Den var lite kul....
100 dagar kvar
så jag misstänker att de sista 100 dagarna till bröllopet bara kommer svischa förbi.
Vi håller hela tidn på att pyssla och planera.
Just nu pysslar jag med bordsplaceringskorten och gjuter gipshjärtan.
Osa datumet för våra tyskar gäster är också passerat. Av 10 bjudna kommer 7.
Till min blivande...
litar vi på varandra
om vi i lyckans land vill vandra.
vi skall bli ett
på alla de sätt.
Trogna ska vi vara
för att kärleken bevara
sedan tar vi varandra i hand
och reser till kärlekens land.
Lyckans blomma och frukt kommer dofta för vi ska visa kärleken ofta.
Den må växa och gro
som en kärleks bro.
Efternamnsbyte/Hindersprövning
Vi fyllde nyss i blanketterna till skatteverket. Plötsligen kändes det jättekonstig i hela kroppen att jag ska byta efternamn...
Jag har ju aldrig tyckt speciellt bra om mitt namn, men jag insåg nu att jag kommer sakna det.
Sen kan jag ju säga att det känns mycket närmare nu när hindersprövningen
är på väg till skatteverket.
I helgen har det varit en hel del bröllopsplanering.
Det känns jättebra att vi vet hur vi vill ha det mesta.
Nu gäller det att vi håller fast vid våra åsikter och inte låter oss påverka så mycket av alla andra.
Imorgon är det exakt 4 månader tills vi blir man och hustru. *längtar*
Vilken helg!
Vi hade en underbar helg. Jättekul att umgås lite mer med Elin,Johan,Marie och Thomas.
Sen var det jätteskoj att Emelie, Joakim, Mickan och Erik kom ner på lördagen och tog en mugg nyhemskaffe med oss.
För alla som inte vet vad nyhemskaffe är, så är det nescafé.
Nu njuter jag av min lediga vecka. Nästa vecka börjar jag jobba igen. Det ska bli skönt. Visst är det roligt att vara ledig, men jag börjar snart klättra på väggarna.
Idag är det 145 dagar kvar.
Jakten på den perfekta ringen...
Ja du. Vart finns min ring? Letar efter en vigselring som jag vill ha. Det finns ett ganska stort utbud, men inget som faller mig i smaken. Och visst kan ma ju designa sin egen ring, men jag vet ju inte vad jag vill ha =).
Vi började leta efter ringar för längesedan. Nu när det bara är lite mer än 5 månader kvar, har jag fortfarande ingen aning om hur jag vill att ringen ska se ut....
Får verkligen hoppas att jag kommer på det snart. Markus vet ju iallafall ungefär vad han vill att jag ska ha för ring. Men det måste ju kännas rätt för mig med.
Retur på sjukhuset
I onsdags kväll efter jobbet fick jag åka in igen för svåra magsmärtor.
I lördags var de inne i magen och tittade på vad som är fel, utan resultat.
Nu är jag hemma igen men mår inget vidare. Mår bra korta stunder efter jag tagit starka smärtstillande medel.
Är hyffsad trött på att ha ont och inte kunna få en diagnos.
Så ni får gärna muntra upp mig.
Fy vilken mensvärk
I söndags vaknade jag med världens mensvärk, som trots starka smärtstillande mediciner inte ville ge med sig.
Men det blev dock lite bättre framemot eftermiddagen. Så jag gick till jobbet. Där blev smärtan värre igen.
Så framemot 20-tiden hade jag så ont att jag var avsvimmad. Då körde kollegorna ner mig till Akuten. Där satte dem nål och så fick jag morfin. Sen bar det av med ambulans till Näl. Där gjorde den en massa undersökningar, och sen fick jag komma till Gynekologiska avdelningen.
Där stannade jag till måndag kväll. Diagnosen är att jag troligtvis blödde baklänges under mens. Så istället för att blodet rinner ut ur kroppen, rinner det bakåt in i buken...
Nu hoppas jag verkligen att det inte händer nån mer gång.
Idag är jag ledig.
Ska njuta av dagen och tvätta!
Idag är det 165 dagar kvar. Och längtan är stor!
Underbara söndag
Imorse var jag i Pingstkyrkan på möte. Delade ut lite inbjudningskort där också.
Efter mötet åt vi lunch hos M´s mamma. Underbar god mat.
Och sen var det bara att skynda sig till jobbet.
Fast än så länge är det hyffsad lugnt här. Hoppas det förblir så.
Funderar en hel del på hur vi ska göra med låtarna under vigseln.
Vilka låtar vill vi ha, och vem ska få äran att sjunga dom?
Har också fått reda på att min gamla körledare gärna vill spela orgel på vigseln.
Känns bra att folk själva erbjuda sina tjänster innan man ens ha hunnit fråga.
Det är underbart med goda vänner och bekanta.
Idag är det 167 dagar kvar.