75 dagar kvar!!

Nu har jag inte bloggat på ett tag och fått lite klagomål från Josefine för det. Fast tycker inte du ska klaga Josefine. Din blogg är inte heller uppdaterad på ett bra tag :-D.

Kort lägesrapport:

- Jag är arbetslös from idag. Har sökt massa med jobb, så vi får hoppas att nån vill ge mig en anställning.

- Jag är lite trött på att vi fortfarande inte kommit iordning i lägenheten. Flyttade in första april. Men just nu går alla överflödiga pengar till bröllopskontot, så det kommer nog dröja ett tag till innan det står höst på prioriteringslistan.

- Jag har kommit fram till att hemmet inte behöver vara superduperstädat när man får gäster. Mycket roligare med en hemtrevlig atmosfär och att man kan visa sina gäster att det faktiskt bor människor här och att det inte bara är en visningslägenhet.

- Vi har köpt en ny bil. En mindre som drar mindre bränsle. En snygg röd Renault Megane.

- Jag har börjat träna!!! Tränade i fredags på crosstrainern på gymmet, och ikväll blir det bodybalance.

- Sen har jag äntligen fått hem min efterlängtade kappa till brudklänningen. Och den är sååå fin.

Och nu vill jag avsluta bloggen genom att önska Josefine och Henric ett stort grattis och all lycka till. Kul att ni förlovat er.

Tacka nej.

Anställningsintervjun var jättebra, skulle gärna vilja ha jobbet,
dock har dem ett krav jag inte kan uppfylla.
Och det är att inte skaffa barn inom två år. Så jag kommer tacka nej.
Nu är det bara att ta nya tag och leta upp nått annat jobb.

Vi hade lite bröllopsplanering med våra värdar igår, så nu hoppas vi att de har pejl på läget.

Veckorna går så otroligt fort nu. Även om dagarna just nu går såååå sega!

Är mycket orolig över en familjeangelägenhet, och troligtvis tänker jag alldeles för mycket.


89 dagar kvar!

Idag är det 89 dagar kvar tills jag ska gifta mig.

Runt omkring mig är det kaos. Känns tufft att inte veta hur det här kommer sluta. Och hur det än kommer sluta, kommer det inte bli bra.
Mår inget vidare. Men jag försöker verkligen att känna hopp och förtröstan.

Idag ska jag på anställningsintervju i Trollhättan. Har sökt en tjänst som personlig assistent.

Skriver sen om hur det har gått på intervjun.

Hur tänker vissa människor??

Hur i all världen kan man må bättre av att få en annan grupp människor att må jättedåligt?

Idag ska jag köra min storebror, hans tjej och hennes dotter till flyget. De ska flyga hem till Tyskland igen.

Sen ska vi hälsa på Markus bror Jakob och hans fru Sara och deras son Filip.

Förtvivlad!!!




Hela min värld, har på ett par dagar vänts upp och ner. Och inte på ett positivt sätt.
Livet visar sig just nu från en av sina mörkaste sidor.
Mycket tankar, mycket gråt, mycket förtvivlan.
Tack Markus för att du finns för mig. Tack för alla tröstande ord, tack för all förståelse.
Skulle vilja skriva så mycket mer om situationen, men vill inte förvärra allt.